När jag var påväg hem inatt så började jag tänka på alla stackars ungdomar som kommer få problem med att komma hem. Det händer ju att man tappar bort busskortet, sin reskassa är slut, man kanske inte hittar.. Sånt händer ju tyvärr sent på helger. Jag blev påmind om den gången jag var i en sådan sits och jag blev påmind om att mänskligheten inte är så illa ibland.

 

Jag hade varit på en gala, det var sent. Klockan var runt två om jag inte minns rätt och det är ju inte den optimala tidpunkten för en 16 åring att åka kollektivt hem själv. Jag var helt säker på att min busskort laddat med reskassa hade pengar på sig. Asså 100% säker, jag hade inte druckit någon alkohol så jag var inte sinnesförvirrad jag kom bara ihåg fel och när jag skulle på bussen trött och kall så visade det sig att jag hade 5 kronor på kortet. Jag suckade och kollade på chaffören som inte såg ut som om han ville släppa på mig ändå. (Även fast de faktiskt måste släppa på ungdomar som åker själva mitt i natten.) Jag ska precis vända mig om för att gå av bussen när killen bakom mig i 25-30 års åldern säger "Du får åka på mitt kort". Jag säger genast "Nej, det är inte nödvändigt" Men han insisterar och säger "Jo, men du måste ju komma hem". Innan jag hinner svara ber han busschaffören klicka i för 2 personer och sen blippar han kortet. Han betalade alltså 25 spänn extra för att en tjej han aldrig träffat skulle komma hem ordentligt. Jag såg till att tacka honom ordentligt innan jag satte mig. Jag kollade även ifall jag hade några lösa pengar han kunde få men tyvärr inte. 

 

Vi behöver fler människor som honom i världen, vi hade aldrig träffats men för honom var det viktigt att jag skulle komma hem. Han kanske hade en lillasyster eller nära släkting eller kompis i min åldern som han önskar att någon skulle gjort samma sak för. Jag vet inte men hur som helst, värmer denna händelse mitt hjärta än idag.